Livet är så fruktansvärt jobbigt ibland
Min kompis är på väg att dö! Och jag måste hjälpa henne med det. Att dö. För att få ett slut på hennes lidande.
Om hon nu lider? Hur vet man det? Det märks ju inte att hon har ont men det borde hon ha.
Var hos veterinären både torsdag och fredag.
Allt började för 3 veckor sen.
Nicci och Nellie skulle rastas eftersom matte och husse skulle in till stan och handla. Nicci ville som vanligt leka och jaga pinnar och stenar. Men plötsligt gick det väldigt fel. När hon sprang halkade hon till eller trampade fel och vänstra bakbenet skadades. Men hon fortsätter förstås att springa på 3 ben. Så typiskt henne!
In med hundarna i bilen, lämnade av Nellie hos husses farmor och farfar och sen vidare till Ultuna.
Veterinären L kunde inte känna att något var brutet men troligen var korsbandet i knät skadat eller av. Tyckte dessutom att Nicci var väldigt stor om magen. Det har ju vi också märkt förstås. Hon har ju gått upp i vikt sedan livmoderinflammationen i höstas då hon fick opereras. Fast vi hade tänkt ta kontakt med veterinär om detta eftersom hon rör sig mycket men blir bara tjockare och tjockare. Veterinären trodde att Nicci eventuellt har en sjukdom som heter Cushing. Och för att kunna behandla den måste benet vara ok först. Fick hämta Rimadyl på apoteket (som är smärtstillande/antiinflammatoriskt) och sen bar det av hemåt. Nellie var glad när vi hämtade henne. Och allt var som vanligt utom att en av oss hoppade på tre ben.
Om hon nu lider? Hur vet man det? Det märks ju inte att hon har ont men det borde hon ha.
Var hos veterinären både torsdag och fredag.
Allt började för 3 veckor sen.
Nicci och Nellie skulle rastas eftersom matte och husse skulle in till stan och handla. Nicci ville som vanligt leka och jaga pinnar och stenar. Men plötsligt gick det väldigt fel. När hon sprang halkade hon till eller trampade fel och vänstra bakbenet skadades. Men hon fortsätter förstås att springa på 3 ben. Så typiskt henne!
In med hundarna i bilen, lämnade av Nellie hos husses farmor och farfar och sen vidare till Ultuna.
Veterinären L kunde inte känna att något var brutet men troligen var korsbandet i knät skadat eller av. Tyckte dessutom att Nicci var väldigt stor om magen. Det har ju vi också märkt förstås. Hon har ju gått upp i vikt sedan livmoderinflammationen i höstas då hon fick opereras. Fast vi hade tänkt ta kontakt med veterinär om detta eftersom hon rör sig mycket men blir bara tjockare och tjockare. Veterinären trodde att Nicci eventuellt har en sjukdom som heter Cushing. Och för att kunna behandla den måste benet vara ok först. Fick hämta Rimadyl på apoteket (som är smärtstillande/antiinflammatoriskt) och sen bar det av hemåt. Nellie var glad när vi hämtade henne. Och allt var som vanligt utom att en av oss hoppade på tre ben.
Kommentarer
Trackback
