niccnell

Efter bilturen tar jag ut hundarna och går ner i trädgården. Stannar upp och fokuserar på en speciell plats.
Sambon kommer efter och frågar vad jag tänker på? Du vet! säger jag och det gör han.
Bakom potatislandet har Nicci hållt till sen vi kom hit till huset.
Vi har sett henne lyckligt lekande med sina pinnar och stenar. När potatisblasten växte såg man henne knappt. Huvudet stack upp ibland för att kolla var vi var någonstans. Hon har alltid haft koll på sin flock!
Och det ska hon få fortsätta med från sin plats vid potatislandet där hon ska få sin sista vila.
Måste göra en fin skylt...
Sätter mig på en stol i trädgården och hundarna lägger sig bredvid. Nellie kurar ihop sig och morrar mot Nicci som har munnen full av? Naturligtvis en sten som hon släpper framför mina fötter och vill leka.
Fattar hon inte att hon mår dåligt? Hur förklarar man det för en hund? På mig rinner tårarna igen.
Undrar hur mycket vätska man blir av med om man gråter en hel dag? Måste komma ihåg att dricka vatten när jag kommer in. Vilka konstiga tankar som kommer ibland....