Ännu en dag har försvunnit
Godnatt!
Regn
A har åkt till stan,det behövde han. Gå ut och träffa människor, jag träffar ju folk hela dagarna, inget behov att träffa nya. Jag och Nellie snackar i telefonen hela kvällen... :)
Nu tar jag en irish,sååå gott!
Höstrusk
Fullmåne
Kommer aldrig att glömma! Och det ska man inte heller. Glömma alltså! Nicci betydde så mycket: Trygghet, klokhet, värme. Underbar kompis! Puss & Kram Nicci
En stressig och arbetsam dag
Gick upp vid halv 6, jobbigt, käkade frukost. Nellie var med på en gång. Det har hon nog aldrig varit tidigare. Nicci har varit med från början och Nellie har sovit tills det varit dags att gå ut. Stack till jobbet med 6.55-bussen. Kom till jobbet och fick en kram av min coach. Härligt! Sen ramlade de in alla kollegor, kramar och välkommen tillbaka. De är så härliga! Alla på sitt sätt, olika åldrar och erfarenheter. Vet inte om alla vet men det verkar så. Skönt! Möte. Full fart hela dagen, ingen tid att tänka på tråkigheter. Stack från jobbet efter 17. Var tvungen att handla några saker på hemvägen innan jag satte mig på bussen. Var hemma vid halv 7. Lång dag men kändes ok. A och Nellie hade varit tillsammans på em. Gosade. Gjorde varma mackor. Var ut med Nellie och då såg jag månen igen. Glad! Nellie sprang omkring med en gammal barkbit som hon ville att jag skulle kasta, och det gjorde jag förstås.
Nellie nöjd och glad. Hon kollar hela tiden efter sin kompis. Jobbigt men hon sörjer och saknar också. Imorgon ska vi ut på promenad och hoppas på att vi träffar några roliga hundkompisar.
Fullmånen
Vardagsrutiner
Sen busade vi runt i lövhögarna på gården. Nu är det verkligen höst! Med väldigt många härliga färger!
Ska strax in till stan med A och handla. Måste ju ha lite mat i magen idag med. :)
Och imorgon ska man ta sig upp för att jobba igen. Kommer att bli tufft men bra. Det blir ju iallafall en kort arbetsvecka. Hoppas man får prata med många trevliga och glada kunder! Och framförallt alla goa och glada arbetskamrater! När jag var ute på promenaden kom jag att tänka på vad R på jobbet brukar starta dagen med, alltså att tänka positivt, det ska jag också göra imorgon! Tack M-L och A.L för era medd idag! Syns imorgon!
Konstigt
Vi hörs!
Fullmåne 070926
Fullmåne
Puss och kram Nicci!
+++Nicci+++
Har haft ett jättebra liv. Trivdes alldeles utmärkt när hon flyttade ut på landet. Kunde gå ut och in som hon ville under sommaren. Var med och byggde altanen. Hjälpte till att gräva gropar så att vi kunde gjuta plintar...
Älskade att gömma sina älskade stenar på både möjliga och omöjliga ställen. I vintras gjorde hon gropar, släppte ner stenen, skottade snö över, sen grävde hon upp den igen. Oavsett var. Buskarna såg inte så jättefina ut i våras men hon hade kul. Och när A fyllde vedboden med ved så var hon med och försökte fånga veden när han slängde in den. Låg gärna mitt i centrum. Hon blev uppmärksammad och hade koll på sin flock.
Kräftskivan vi hade för en månad sen var mycket uppskattad av Nicci, trodde nog att alla kom för att leka med henne? :) Hon var så jätteglad för alla kast som gjordes! Mysig och rolig kväll!
En mycket älskad kompis! Vi kommer att sakna henne så jättemycket! Hennes själ finns hos oss, A har redan hört henne i köket.. Men det gör ingenting. Glad att hon är kvar hos oss. Hon vaktar oss och Nellie.
Nellie är helt slut, bara sover och sover. Låter henne sörja. Alla behöver sin tid. Tiden läker alla sår som det så fint heter. Hej då kompis! Vi ses snart igen! Puss och kram!
Nu är det över...
P kom och tröstade F. A hjälpte veterinären. Trodde det skulle gå lite fortare.. att dö. Men inte Nicci, hon ville vara kvar ett tag till men till slut så var det över.. Så sorgligt men skönt för Nicci. Nu behöver hon inte lida längre...
Lindade in kroppen i en skön filt, veterinären tog henne med sig. Vi får tillbaka henne om ca 1-2 veckor efter kremeringen. Ska bli skönt att få hem henne! Till favoritplatsen bakom potatislandet.....
Nicci
Nicci
Nicci
Väntan är olidlig
N&N får också smaka. Vi är klara ca 16.50. Sen går vi ut tillsammans på gården.
Leker lite men i luften känns det lite oroligt.
En fin höstdag.
Nicci och Nellie
Niccidagen
Idag har Nellie varit i närheten av Nicci hela dagen som hon aldrig gör annars. När jag mötte upp F vid bussen hade jag med mig Nicci. Det är inte långt, ca 200 m, men på tillbakavägen fick jag bära henne, benet orkade inte riktigt. Men hon fick känna lite andra dofter än gårdens och var nöjd.
Nicci och F gosar
Niccis dag
Sedan fick de falukorv och leverpastej till frukost. Mums!
Väntar på att F ska komma med bussen snart. Det kommer nog att bli en lång dag. Tänk om veterinären inte kan komma? Då åker vi till Ultuna för nu måste det bli av, idag. Annars blir vi tokiga allihop.
Nu har vi varit ut
Så smart! Och när hon precis hade kommit hem till oss för första gången.. Fick tips om att skaffa kompostgaller så det blev en bur och lämna henne där så inte världen blev så stor.. Jo säkert, när vi kom hem hade hon klättrat över. Likadant när jag jobbade på dagis. F var ute med N & N. Nicci fick syn på mig på dagisgården, hoppar/klättrar över och kommer in bland barnen, jätteglad att få träffa matte! Nellie kröp under staketet, typiskt henne!
Åh så skönt det är att rulla runt i gräset!!!
En sista biltur
Middagen ikväll blev stekt falukorv och makaroner. Det gillar båda hundarna. Men Nicci är lite orolig i magen idag. Verkar ha lite ont. Efter maten fick vi ett snabbesök av T & A-B som var på väg in till stan för tatuering. Men innan de kunde åka dit hjälpte A & T farfar med bilen som pajat.
Tog en tur med bilen ikväll. Nicci älskar att åka bil. Men ikväll var hon orolig, kunde inte sitta ordentligt, kände säkert av sitt ben. Trodde kanske att vi var på väg igen till Ultuna. I bilen ringde min mobil, tryckte först på upptaget men det ringde snart igen. Måste svara. Det var veterinär N som undrade hur det var. Jag sa som det var att vi tagit ett beslut och det tyckte han var alldeles rätt eftersom provsvaret han fått på urinen visade att hon hade en kraftig urinvägsinflammation också. Tackade för att han ringde. Sedan hemfärd. Blev en kort biltur men en jätteglad hund när hon såg att vi var hemma på hennes älskade tomt. Men när sambon A körde bilen in i garaget sprang både hon och Nellie efter. Fick vara ute en stund och busa lite med stenarna. Lycklig!
Kram
Tack
M-L, tack för att du skriver. Jag vet att jag måste släppa taget och det ska jag göra när det är klart. Men jag är jätteglad för att du bryr dig och försöker hjälpa mig. En riktig coach! :)
En ny dag
Jag vet att det kommer att bli bra för Nicci men det är lika svårt ändå. Det vore ju skillnad om hon bara låg där och tittade på mig, men inte hon inte, hon ska leka. Så jag skrattar och gråter om vartannat.
Nu är det bestämt
Huvudvärken är tillbaka. Tårarna rinner.
När man äntligen tar tag i saken
Hur fan ska jag göra? Orkar snart inte tänka. Finns fler att ringa men hur väljer man?
Veterinär sökes
Ett samtal
Tar ut hundarna en stund först...
Vänner
Ute i det gröna
En ny dag
Idag måste jag ringa en veterinär men vet inte vem jag ska välja.... Har inte träffat någon av dem jag hittat som gör hembesök. Vill ju ha en lugn och sansad person som man känner förtroende för.
Svårt val men får väl ringa och höra hur de låter..
Huvudvärken har nästan släppt, hoppas att den inte kommer tillbaka. Ha det!
Natti natti
Orkar inte skriva mer nu. Måste göra något annat. Dumburken är väl ett passande alternativ så man får skingra tankarna. Ska försöka pressa mig ner i soffan bredvid Nellie, men hon blir ju så förbannad om man kommer för nära henne när hon sover. Där kan man snacka om en som har ett häftigt temperament! :) Nicci ligger på ett täcke på golvet och sover, lägger man sig bredvid henne så är hon så himla nöjd. Så olika temperament de har. Men det är väl det som är kul, att inte alla är lika, vad tråkigt det skulle bli. Natti natti!
Nicci
Hjälp mig matte att få upp en sten! Jag har grävt tillräckligt nu eller hur?
Det oundvikliga börjar närma sig
Vaknade halv 3 idag, alltså på em. Har inte sovit så länge på flera år. Hundarna var förstås ute tidigare med sambon men jag är helt slut. Vill inte att den här dagen ska ta slut men det gör den ju som alla andra dagar. Nicci verkar trött idag hon med. Sover mycket, verkar lite deppig. Men hon känner ju att jag inte är som vanligt fastän att jag försöker men det går bara inte. Om bara huvudvärken kunde gå över! Jobbigt, jobbigt, jobbigt!!
Började dagen med tårar men nu känner jag mig bara tom... Har nyss ätit middag, lagade korv så Nicci och Nellie fick smaka. Favoriträtten! Det är helt otroligt hur de kan veta att det är just korv man tar fram ur kylen. Kan stå och plocka fram massor av saker och de reagerar inte men så fort korven kommer då sitter de framför fötterna på en sekund. Trots att man inte ens har öppnat förpackningen. Likadant med ost av någon konstig anledning, då räcker det med att man tar fram hyveln. Superkoll! Så tomt det kommer att bli när det bara blir en kompis kvar att gosa med. Man är ju van att två glada skällande kompisar möter en när man kommer från jobbet. Och hur kommer Nellie att reagera? Kommer hon också att vara ledsen? Det är klart att hon kommer att sörja, de har ju växt upp tillsammans. Nellie är ju 9,5 år så de har ju bott ihop länge. Ibland har de varit så osams så vi har fått dragit i sär dem och ibland är de så goa mot varandra. Nu öppnas kranen igen... tårarna rinner. Måste sluta för en stund.
Vi hörs!
Utgång
För henne räcker det med tre som vanligt.
Nicci vill ju så gärna vara med så hon följjer alltid med om hon får.
Har chattat med mina barn via sms och de är nöjda med mina inlägg.
Sambon somnade framför tv:n, alla sörjer på sitt sätt. Jag gråter oavsett vart jag är, han försöker göra alla vardagliga saker men gråter inombords och när jag inte ser.
Nu är det dags att sova! Godnatt igen! Puss & Kram
Nu börjar hon ledsna på mig
Måste lyfta henne upp och ner för trappen eftersom hon inte ska använda sin onda ben så mycket.
Tycker att hon då ibland kan stanna nere men det tycker inte hon. :)
Men nu ska jag sluta för idag. Orkar inte tänka längre men det känns skönt att ha fått ur sig dessa tankar.
Nicci är ju en gammal dam, blir 11 år i december men beter sig som en lekfull valp.
Nu ska vi ut och gå en stilla promenad i mörkret på tomten. Nicci hittar väl en sten som hon ska ha med sig och Nellie jagar löven om det blåser.
Godnatt!
Nicci letar stenar
Nu är platsen vald
Sambon kommer efter och frågar vad jag tänker på? Du vet! säger jag och det gör han.
Bakom potatislandet har Nicci hållt till sen vi kom hit till huset.
Vi har sett henne lyckligt lekande med sina pinnar och stenar. När potatisblasten växte såg man henne knappt. Huvudet stack upp ibland för att kolla var vi var någonstans. Hon har alltid haft koll på sin flock!
Och det ska hon få fortsätta med från sin plats vid potatislandet där hon ska få sin sista vila.
Måste göra en fin skylt...
Sätter mig på en stol i trädgården och hundarna lägger sig bredvid. Nellie kurar ihop sig och morrar mot Nicci som har munnen full av? Naturligtvis en sten som hon släpper framför mina fötter och vill leka.
Fattar hon inte att hon mår dåligt? Hur förklarar man det för en hund? På mig rinner tårarna igen.
Undrar hur mycket vätska man blir av med om man gråter en hel dag? Måste komma ihåg att dricka vatten när jag kommer in. Vilka konstiga tankar som kommer ibland....
Gråter floder
Vaknar ganska tidigt. Sambon sticker iväg till stan och fixar lite byggmaterial. Jag går upp och äter frukost, är på ett ganska bra humör. Hur kan detta vara möjligt? Är det något fel på mig?
Men efter någon timme i vaket tillstånd kommer de. Tårarna alltså. De bara rinner, det är som en översvämning som inte går att stoppa. Helt overkligt. Tar en dusch och gråter samtidigt. När tar de slut?
Sminkar mig. (varför egentligen?) och gråter. Vill att allt ska vara som vanligt!!!! Sätter igång datorn spelar musik som är inlagt i mediaplayern. Läser webbnyheterna och hör plötsligt vilken låt som spelas.
"Om du lämnade mig nu" med Lars Winnerbäck och börjar gråta igen. Kommer fr om idag alltid tänka på Nicci när jag hör den låten.
Börjar sen leta på internet efter veterinär som kan komma hem och hjälpa oss. Hittar några stycken. Men hur är de? Är de några jag vill ha hem till mig och hjälpa min kompis? Orkar inte ta tag i det ordenligt idag. För vilken dag ska jag välja??? Jag bestämmer när min kompis ska dö??!! Absurt! Hoppas att hon somnar in själv så att jag slipper ta beslutet. Fan, fan, fan va det är jobbigt!!!!!!!!!!!!!
Åkte med min sambo på en liten biltur för att komma hemifrån ett tag. Hundarna fick stanna hemma.
Har så fruktansvärt ont i huvudet!!
Tiden bara försvinner..
Ner till bilen där F och Nicci får pussa och gosa lite med varandra. Sedan hemfärd.
Hinner inte mer än halvvägs så ringer lill-husse D som fått ett hysteriskt och ledsamt samtal från sin syster.
Förklarar hur situationen är och han förstår ju att alla är ledsna. Själv har han ju inte bott hemma på flera år så det blir ju inte riktigt samma sak för honon fastän han tycker att det är jättetråkigt.
Får valet att vara med när det är dags men avstår. Vill hellre minnas henne som hon var när hon var frisk och sprang omkring och lekte. Men vill att vi ger henne massor av godsaker så att hon är nöjd och glad!
Nästa samtal kommer lite senare. Från barnens pappa, Niccis första husse. Han vill förstås också veta hur det är.
De har ju inte träffats på ett tag eftersom hundarna trivdes så bra här på landet och det vart så jobbigt att byta miljö varje vecka som vi gjorde tidigare. Han vill träffa Nicci innan det är dags. Lovat att återkomma när det passar.
Vad jobbigt allting blir!!!!!!!!!
Kvällen går väldigt fort och jag lyckas somna snabbt utan att tänka så mycket på det som ska hända.
Vilken jäkla dag
Har huvudvärk igen men har trots allt kunnat sova inatt. Trots kaos i huvudet.
Lämnar Nellie hos lill-matte S som också behöver lite värme och tröst.
Så är vi framme vid Ultuna igen.
Först blir det röntgen på buk och lungor. Går bra trots att vi måste sträcka ut Niccis ben. Det gör säkert ont
men det går bra. Sedan övergår det till röntgen av benen.
Sövs ner med spruta. Går väldigt fort. Lite läskigt.
Sedan blir det ultraljud på buken. Ut i väntrummet igen för uppvakning. Tar längre tid att vakna upp.
Försöker sätta sig upp, är groggy i ögonen, lägger sig igen. Piggnar till så att vi kan gå ut i det stora väntrummet.
Kisspaus, hinner knappt utanför dörrarna.
In igen och väntar på veterinären. Nu vill jag åka hem. Känns som om det är en evighet innan veterinären kommer fastän det inte gått så lång tid. Beskedet kommer. Det blir vad jag nog egentligen visste men inte ville erkänna.
Finns inget annat val än att bestämma när...
Vi diskuterar om det är möjligt att göra detta hemna och att man sedan kan kremera och få med sig askan hem.
Nu vill vi därifrån!! Veterinären ringer mig nästa vecka säger han. Varför vet jag inte... Skriver ut Rimadyl igen så att Nicci får det lite behagligare under sin sista tid hos oss.
Varför är det så svårt?
Behandla henne så att vi får åka hem och ha det bra tillsammans! Till tryggheten!
Men så förstår jag....
Vill jag fortsätta med ytterligare prover, röntgen mm eller ska vi sluta här eftersom hon är
så gammal och det kan bli väldigt kostsamt. Samt att det blir väldigt stora påfrestningar för
henne och det är inte säkert att det blir bra. Vad svarar man på det?
Veterinären går ut så att vi får tänka lite.
För mig finns det bara ett val. Ta alla röntgenbilder och ultraljud som går så att jag får veta exakt
hur hon mår och vilka fel hon har! Kostnaden är det minsta problemet här.
Ok från veterinären som bokar en ny tid till oss dagen därpå.
Har en sprängande huvudvärk, känner mig sjuk. Förkylningssymptom.
Skönt att få komma hem och fundera.
Livet är väldigt orättvist ibland
Ny kontakt och bokning av tid.
Denna gång blev det veterinären N. Tyckte också att det kändes som att korsbandet var av eller skadat.
Tog även blodprov och urinprov. Det blev inget positivt resultat. Troligen urinsten och urininflammation, juvertumör och naturligtvis stod inte allt rätt till med den stora magen. Pratade också om Cushing. Jag hade kollat lite på internet och sett att det finns behandling för denna sjukdom men den är väldigt kostsam och det är inte alla hundar som medicinen hjälper på.
Nu kändes det som om allt bara föll ihop för mig, som ett korthus. Jag tänkte att det är så jäkla orättvist!
Nog för att Nicci börjar komma upp i åren men i huvudet är hon fortfarande en klok och lekfull valp.
Hon är för härlig när hon hittat en sten, lägger den på min sko, "låter lite" som för att säga:
" - Ser du inte stenen matte? Släng den långt så jag får springa och leta efter den!"
Nu får hon ju inte som hon vill och tycker vi är skittråkiga som inte leker med henne.
Livet är så fruktansvärt jobbigt ibland
Om hon nu lider? Hur vet man det? Det märks ju inte att hon har ont men det borde hon ha.
Var hos veterinären både torsdag och fredag.
Allt började för 3 veckor sen.
Nicci och Nellie skulle rastas eftersom matte och husse skulle in till stan och handla. Nicci ville som vanligt leka och jaga pinnar och stenar. Men plötsligt gick det väldigt fel. När hon sprang halkade hon till eller trampade fel och vänstra bakbenet skadades. Men hon fortsätter förstås att springa på 3 ben. Så typiskt henne!
In med hundarna i bilen, lämnade av Nellie hos husses farmor och farfar och sen vidare till Ultuna.
Veterinären L kunde inte känna att något var brutet men troligen var korsbandet i knät skadat eller av. Tyckte dessutom att Nicci var väldigt stor om magen. Det har ju vi också märkt förstås. Hon har ju gått upp i vikt sedan livmoderinflammationen i höstas då hon fick opereras. Fast vi hade tänkt ta kontakt med veterinär om detta eftersom hon rör sig mycket men blir bara tjockare och tjockare. Veterinären trodde att Nicci eventuellt har en sjukdom som heter Cushing. Och för att kunna behandla den måste benet vara ok först. Fick hämta Rimadyl på apoteket (som är smärtstillande/antiinflammatoriskt) och sen bar det av hemåt. Nellie var glad när vi hämtade henne. Och allt var som vanligt utom att en av oss hoppade på tre ben.